kunde inte undvika att tänka på att vi alla lever i en värld där vi är fångar medan fångvaktaren är vi själva.

Allt går ut på att få bekräftelse för att vi ska kunna må bra. Att hela världen är uppbyggt på pengar.

Vi äter jobbar sover och dör, här i ett svensson-svensson fyllt land. Där att "må bra" betyder att vi skaffar jobb hus och hund, en liten familj på 3-4 personer som vi ändå inte träffar särskilt ofta för att vi måste jobba, för att få pengar, för att kunna köpa det senaste, för att kunna skina på gatan. Att få bekräftelse. Att leva i ett liv där vi alla sitter i samma jävla båt och ror med samma jävla åror i samma jävla vatten år efter år. Att gå och vara lätt deprimerade för att staten kontrollerar varenda krona, dvs kontrollerar hur vi ska leva våra liv. Där alla psykologer säger samma jävla saker till oss, så dom i sitt sätt kan säga till oss hur vi ska leva våra liv.

Att sticka ut ur mängden är ju inte heller bra. För vi måste ju tänka i samma spår. tänka innanför boxen. Vi lever i en värld där alla ska se tänka och göra likadant.

Ta Jenna som ett exempel här. en tjej som inget annat gör mer än att försöka passa in i denna cyber-värld, att kämpa i vardagen med bara att inte tänka för mycket. att inte säga för mycket. för sanning nej nej det är något som inte ska bli sagt för annars kan det gå riktigt illa. att hellre vilja leva livet än att gå i samma spår dag ut och dag in med att jobba röven av sig bara för att ge dom rika mer pengar..

MEN allt blir inte bra bara för att vi skaffar en hund och familj.

Att inte dela med sig av sina känslor i vuxen ålder. att ha så mycket stolthet att man inte ens klarar av att svälja den någon gång då och då. vi måste hålla oss till jantelagen! skaffa husdjur barn hus och partner, ha den finaste bilen på gatan, lyssna på radio-musik och inte sticka ut!

nej det tänker jag inte. jag tänker inte låta någon förklara för mig om hur jag ska leva mitt liv. hur jag ska gå, hur jag ska äta eller hur jag ska älska!!!

Visst kärlek ska vara fint och tufft, men ibland undrar jag ifall det verkligen ska vara såhär tufft att det nästan låter oss bli sadistiska mot oss själva känslomässigt. Att det verkligen är just den personen vi älskar eller om vi bara har blivit beroende av det sadistiska som vi utsätter oss själva för hela tiden.

För allt handlar om oss. och bara oss själva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi alla som nu har följt denna bloggen vet ju i princip grunderna till allt nu. Jag vet att jag inte har skrivit här på ett tag nu, men jag har haft så fullt upp.. med livet. allt som händer.   Jag har sedan 2 år tillbakar absolut gillat en kil...

Är det så att vi faktiskt kan kämpa för vårt andra val? okej ta inte den frågan fel nu. de jag menar med andra val.. är genom kärleken, vi alla har ju en person som vi vill ha! och en som vi vill ha lite mindre. för allt hanndlar om att vi alla är ...

Att vara kär är som att blotta strupen, att faktiskt våga vara svag för en stund... En känsla som kärleken är något som vi ständigt tränger väck för att förbli starka, men också det som vi inte alltid räknar med... att förbli ensam.   Att vi aldr...

som förra inlägget så trodde jag att slutet var nära. men det blev bara värre, jag och min mor sa upp kontakten med varandra nyligen. min far lämnade mig för sin nya familj för ett par år sedan. så jag har ingen familj, vänner som dör, ingen kärlek...

ni vet den där känslan när man är så himla nära på att ge upp om hoppet helt! det är jag jävligt nära på att göra nu... och jag ska berätta för er varför!   Det hela började med för någon månad sedan, ni kanske redan vet historien om det där me...