Vi alla som nu har följt denna bloggen vet ju i princip grunderna till allt nu.

Jag vet att jag inte har skrivit här på ett tag nu, men jag har haft så fullt upp.. med livet. allt som händer.

Jag har sedan 2 år tillbakar absolut gillat en kille... william. jag trodde aldrig att jag skulle kunna få släppa honom.

Så helt plötsligt kom det en dag då jag fick reda på att han skulle flytta tillbaka ner till småland. visst såklart blev jag ju ledsen för att kanske aldrig igen få träffa min stora kärlek. men ändå så blev jag lättad, att jag äntligen skulle kunna få släppa honom ordentligt utan att han helt plötsligt, när man minst anar de, skulle dyka upp runt hörnet.

*jag tar ett en mun utav vinet innan jag fortsätter*

och sen på midsommar hände något som jag aldrig trodde skulle hända. jag träffade en snäll, rolig, snygg kille. som även var intresserad av mig.

alla vet ju att midsommar är ju bland de stora högtiderna då man träffar som mest roligt folk. (iallafall för min del)

vi flörtar med varandra hela kvällen. jag var så himla glad för en gångs skull!

sedan dök williams bästa vän upp, kim.

kvällen går vidare tills kim utbrister: men william ska ju inte flytta jenna han bara flyttade lite saker han ska flytta in hos mig igen.

mitt hjärta stannade för en sekund och jag reagerar knappt vad jag själv sa men min mun rörde sig och de kom ut ord "FAN OCKSÅ" 

jag märkte hur folk runt bordet blev precis lika förvånade som jag över mina ord.

jag ville ju bara kunna släppa han ordentligt.

speciellt nu om någonting när jag ska börja träffa den här killen istället. 

jag menar, är jag verkligen redo för att träffa en ny, jag har dragit ut på dejten hela veckan nu. för jag är rädd.

rädd för att de faktiskt ska bli något mellan oss och att william sedan ska helt jävla random komma in i bilden igen och förstöra allt. rädd för att de kommer vara någons hjärta som krossas.

ja de har gått 4 år nu sen jag faktiskt hade mitt senaste seriösa förhållande. men är fyra år nog med tid egentligen?

eller har jag bara blivit van vid ensamheten?

ni vet den där känslan när man är så himla nära på att ge upp om hoppet helt!

det är jag jävligt nära på att göra nu... och jag ska berätta för er varför!

Det hela började med för någon månad sedan, ni kanske redan vet historien om det där med daniel william osv. vi alla trodde ju att det var daniel som var den där snälla killen, den där killen som varenda tjej borde ha... precis som alla andra jävla killar så vart han en jävla idiot. vi var och festade lite den kvällen, vi kom hem till morsan och la oss i den stora soffan.. blickar ledde till kyssar som ledde till ett och annat, men efter att han hade fått pilla lite så stak han. bara sådär... ett svin. gentlemannen som jag trodde fanns där hade helt försvunnit.

men det där är bara början.

under året 2013 hade en massa hotsamtal börjat komma till mig. samtal som jag i början inte tog seriöst och därför inte sa något till någon. men på senare tid så blev det bara värre och värre. så nu över jul tänkte jag att det skulle bli så skönt att åka upp till norrland och bara komma ifrån all skit. så träffade jag denna kille där uppe som var rolig djup och spännande. vi kunde sitta uppe hela nätter och bara prata. han försökte aldrig kyssa mig utan vi kunde bara ligga och hålla om varandra hela nätter. tills en kväll då jag tog steget och kysste honom. vi mös extra mycket den kvällen. men det skulle jag snart få sota för... hans kusin, Helene, började senare tracka oss med onödiga kommentarer på facebook om att vi bara ville ligga osv. när jag bad henne, en ca 35åring att tagga ner lite så började hon att hoppa på mig med ord. sårande ord. och sa saker som var så förnedrande både om hennes kusin och mig. det var rätt sjukt med tanke på att hon har inte ett skit med saken att göra. men tack vare henne så sket sig allt mellan oss! vi pallade inte med att bli förnedrade och påhoppade så vi slutade försöka. det var så sjukt dåligt gjort av henne för hon vet ju inte ett skit om vad vi har suttit uppe om nätterna och pratat om. störda kvinna.

och för några nätter sedan någon gång före nyår så blev jag påhoppad. inte en aning vilka de var eller vad de ville. men dom ville antagligen inte ha mina pengar för dom hade jag kvar i plånboken och min mobil var kvar. fick mig nån smäll i ansiktet och i huvudet. hoppas jag kan använda detta som en bra anledning till att socialmyndigheterna kan bevilja mig en lägenhet i göteborg.

Det enda jag vill är bara att flytta börja om och må bra! är det så mycket begärt?!

jag tror inte kärleken är nått för mig. för vad jag än gör vem jag än träffar så blir det bara fel, jag fattar inte vad jag gör för fel men det känns som att det inte spelar någon roll om vem jag dejtar utan dom visar sig bara vara idioter hela bunten ändå! jag har för fan dejtat allt mellen gentelmän till badboys och alla är precis likadana. tror jag ska ta och köpa mig en dildo och vara singel för livet!

jag vill att det ska vara William men de borde var daniel men de verkar vara eddie.

som jag har berättat tidiager i bloggen så var det ju en kille som hette eddie, den tatuerade snubben med två tårar under ögat, som flörtade väldigt mycket med mig. sen blev han tsm med hans sons mamma igen. jag brydde mig inte så värst mycket direkt. men det var just det att de tog inte lång tid innan han började igen. denna gången mer allvarligare.  

han gjorde slut med sin tjej och har tydligen velat ha mig jätte länge. visst han är underbar. och jag kan ju inte sluta tänka på william ... plus dagen före han skrev de satt jag och ellinor och lovade varandra att vara singlar till swedenrock. fan också fan...

ännu en gång sitter man med droger och alkohol. denna skiten kommer ju aldrig att kunna stoppas! visst jag gillar detta livet men ändå inte.

så nu sitter man här full som fan helt ensam och funderar... 

jag vet inte längre. att snacka med en pedofil på skype och att fundera på att röka en mirakelciggarett.

vad är det för jävla liv jag lever?!

men det är nu! nu kan jag bete mig som fan och hålla på med så mycket skit jag kan för snart flyttar jag till göteborg för att starta på ny kula, få ett jobb och faktiskt vara ordentlig!

och nu vet ju jätte många om att jag har hållt på med massa från hells angels och en massa skit. slutar jag inte denna umgängeskrets snart så kommer detta sluta jävligt illa. 

det ända jag här i luren på skype är... jenna... jenna... jenna osv osv..

ta mig från ddenna skit! allt förutom att fly med majja eller spice osv...

För första gången på flera flera år så hade jag faktiskt en rolig och minnesvärd födelsedag!

jag tänkte nästan ingenting på william. 

20 år och stod på VIP listan in till en sjukt fin och rolig krog! vi fick alla drinkar och öl gratis bara för att min polares polare jobbade där och för att det var mig vi firade! och ena snubben som var med spelade tydligen i ett rätt så känt band. minns dock inte vad bandet eller vad han hette!  men han såg bra ut och var väldigt intressant! 

ÅÅH älskade Göteborg!

Men nog med snack om min 20 årsdag! det jag egentligen ville få sagt i detta inlägget är att... Jag antagligen snart kommer att flytta till Göteborg! vända bladet, starta på ny kula i livet! att komma väck från alla droger och all brottslighet. jag menar en liten jävla skitstad som halmstad så är det inte så lätt att starta på ny kula eller lämna dåliga umgängeskretser. för vart du än går vad du än gör eller vart du än ser så är människorna där. och du hamnar med dom iaf!

i Halmstad har vi två olika sorters människor; de tråkiga som går till samma jävla bar träffar samma jävla människor och säger samma jävla saker. sedan har vi dom med lite fart i men som är brottsliga eller tar droger. och eftersom att jag inte vill ha tråkigt eller följa rutiner så blir det att man hänger med det dåliga folket. visst det händer mer saker men kanske inte riktigt bra saker. droger osv..

så snart ska jag gå till soc för att hoppas på att dom beviljar mig en lägenhet i göteborg att jag ska få starta på ny kula i livet och faktiskt må bra och ta tag i mitt liv! och gör dom inte det kommer jag att överklaga tills dom beviljar mig!

och det känns jävligt bra för att jag har min morsa på min sida med.

visst hon hackade på mig från början men efter att jag berättade vilken jävla skit jag satt i så sa hon att hon är på min sida och ska sitta och överklaga med mig.

och jag kommer få flytta ifrån william, ifrån dåligt och obesvarad kärlek!

kanske kommer jag hitta någon där uppe? vem vet?.. kanske kan bli kär på nytt!

20 år, hopplös, olycklig och antagligen snart systembolagets nya stammis!

det är min födelsedag imorgon... den värsta dagen på hela året

det såg min mamma till att det blev.

jag har aldrig någonsin haft en bra födelsedag.

på något sätt varje år så får min ''familj'' mig att gråta. få mig att känna att jag är värdelös.

efter att ha gråtit i några nätter i rad och knappt fått någon sömn, så känner man sig lite borta...

blir 20 år. jag antar att det enda bra med denna dagen kommer att vara att jag kan börja köpa på bolaget.

eftersom att alla andra år har blivit skit så ska jag fan se till att detta blir en minnesvärd födelsedag!

på fredagen ska jag hem till bröderna käka lite tårta sedan sticker jag till göteborg på fredagen till min polare och dricker lite vin och har en myskväll. sedan på lördagen så sticker vi hem till en annan polare i stan i göteborg för att förfesta sedan sticker vi ut på krogen för att fira mig! hoppas detta blir en bra helg. jag hoppas verkligen!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. jag har mycket att skriva om just nu, men det kommer bara helt enkelt inte ut.

kan de vara för att jag kanske skämms lite? eller bara att jag är glad, stolt och ledsen på samma gång, eller är jag ens ledsen?

William kom hem till mig igår, jag blev så otroligt glad. vi drack vin.

och vi drack lite mer vin.

och lite mer.

tills jag... hade fått kanske ett glas för mycket och börjar prata om att jag faktiskt gillar honom..

då tänkte jag: detta är ett bra tillfälle att få veta vad han vill så jag inte går och väntar på ingenting..

men jag kan ju säga att jag känner ju inte likadant nu.

jag är väll stolt över mig för att jag sa de, att jag äntligen vågade!

Men svaret kanske inte riktigt var de jag hoppades på.. eller var det?

jag fick inget direkt svar, utan han mer sa att jag var en schysst tjej(?) men inte vill hoppa in i nått förhållande nu direkt.

och nej jag vill inte heller hoppa in i ett förhållande, det är ju bland de läskigaste som finns.

men vad är det han menar!?

vad försöker han säga? gillar han mig? gillar han mig inte? försöker han bara att inte såra mig?

för han kom till en fest förra veckan för att jag var där och jag bad honom att komma, när han satt på bordet och drog mig till hans famn.

och inatt när vi satt här i min soffa i min lägenhet och drack vin och han la handen på mitt lår.

man brukar säga sex utan kyssar är bara helt vanligt sex. och det är helt vanligt för mig. men med han...

han kysste mig helatiden under sexet.

han låg och höll om mig hela natten.

jag har aldrig varit så bekväm som jag är när jag är med honom. och trygg.

vad ska jag göra?.. gå vidare eller fortsätta?

om det är någon kille där ute som läser detta. vet ni vad han menar?

har ni varit med i samma situation?

och ni tjejer där ute, ni kanske vet hur man blir när man är helt kär så man pruttar regnbågar.

jag vet att det kanske är onödigt att fortsätta kämpa, att det kanske inte är värt att kämpa så mycket för någon. nä jag vet inte, jag kanske bara är helt rubbad i huvudet som kämpar så mycket.

och det här med kärlek, nu blev jag bjuden på dejt också av jens, och Malte skrev just att han ska flytta ner och kommer våldgästa mig mycket! allt kommer som en jävla chock!

SKA JAG ENS GÅ PÅ DEJTEN?!

Det hade gått lite mer än en vecka efter att jag hade sett ellr hört något från william. Tills han skrev på facebook... han ville att jag skulle komma dit och dricka lite och umgås. jag blev förvånad och glad men jag kunde inte. 

sen har jag inte hört något från han mer. så nu kommer han försvinna ett tag till och när jag minst anar det eller har släppt honom så kommer han att dyka upp från ingenstans. och det är därför jag ska flytta till göteborg snart för att börja på ny kula.

eftersom att jag inte hade hört nått mer från william så gick jag hem till Eddie igår. Eddie har alltid varit intresserad av mig och han ville att jag skulle stanna över. Visst Eddie är jävligt snygg, jag gillar lite tuffare killar som Eddie, över tatuerade armar osv. men ingen bra kille för mig just nu. han har tårar intatuerade i ansiktet  och har fotboja just nu. 

jag stannade så klart inte över, för vi alla hade väll fattat vad som hade hänt då.

fortfarande inte hört nått från William så funderar på att supa mig full ikväll också och gå över till Eddie.

även om nästan alla här i staden vet vem jag är och har ca500 vänner så är jag ändå ensammast i världen.

min 20års dag kommer snart, och har ingen att fira den med förutom med en flaska koskenkorva. jag har som sagt ingen familj längre. jag trodde att jag hade. men inte ens min så kallade farsa sa grattis till mig förra året och morsan sket totalt i att fira den. så jag och min bästa vän Äwä stack till affären och köpte en tårta till mig och firade den ensamma tills vi gick ut och söp skallen av oss.

det enda jag vill är att william ska veta hur jag känner för honom. 

och om han inte känner samma sak kan han inte bara säga de då så jag kan släppa han helt och flytta här ifrån utan att ha något ouppklarat med han.