Vi alla som nu har följt denna bloggen vet ju i princip grunderna till allt nu.

Jag vet att jag inte har skrivit här på ett tag nu, men jag har haft så fullt upp.. med livet. allt som händer.

Jag har sedan 2 år tillbakar absolut gillat en kille... william. jag trodde aldrig att jag skulle kunna få släppa honom.

Så helt plötsligt kom det en dag då jag fick reda på att han skulle flytta tillbaka ner till småland. visst såklart blev jag ju ledsen för att kanske aldrig igen få träffa min stora kärlek. men ändå så blev jag lättad, att jag äntligen skulle kunna få släppa honom ordentligt utan att han helt plötsligt, när man minst anar de, skulle dyka upp runt hörnet.

*jag tar ett en mun utav vinet innan jag fortsätter*

och sen på midsommar hände något som jag aldrig trodde skulle hända. jag träffade en snäll, rolig, snygg kille. som även var intresserad av mig.

alla vet ju att midsommar är ju bland de stora högtiderna då man träffar som mest roligt folk. (iallafall för min del)

vi flörtar med varandra hela kvällen. jag var så himla glad för en gångs skull!

sedan dök williams bästa vän upp, kim.

kvällen går vidare tills kim utbrister: men william ska ju inte flytta jenna han bara flyttade lite saker han ska flytta in hos mig igen.

mitt hjärta stannade för en sekund och jag reagerar knappt vad jag själv sa men min mun rörde sig och de kom ut ord "FAN OCKSÅ" 

jag märkte hur folk runt bordet blev precis lika förvånade som jag över mina ord.

jag ville ju bara kunna släppa han ordentligt.

speciellt nu om någonting när jag ska börja träffa den här killen istället. 

jag menar, är jag verkligen redo för att träffa en ny, jag har dragit ut på dejten hela veckan nu. för jag är rädd.

rädd för att de faktiskt ska bli något mellan oss och att william sedan ska helt jävla random komma in i bilden igen och förstöra allt. rädd för att de kommer vara någons hjärta som krossas.

ja de har gått 4 år nu sen jag faktiskt hade mitt senaste seriösa förhållande. men är fyra år nog med tid egentligen?

eller har jag bara blivit van vid ensamheten?