ni vet den där känslan när man är så himla nära på att ge upp om hoppet helt!

det är jag jävligt nära på att göra nu... och jag ska berätta för er varför!

Det hela började med för någon månad sedan, ni kanske redan vet historien om det där med daniel william osv. vi alla trodde ju att det var daniel som var den där snälla killen, den där killen som varenda tjej borde ha... precis som alla andra jävla killar så vart han en jävla idiot. vi var och festade lite den kvällen, vi kom hem till morsan och la oss i den stora soffan.. blickar ledde till kyssar som ledde till ett och annat, men efter att han hade fått pilla lite så stak han. bara sådär... ett svin. gentlemannen som jag trodde fanns där hade helt försvunnit.

men det där är bara början.

under året 2013 hade en massa hotsamtal börjat komma till mig. samtal som jag i början inte tog seriöst och därför inte sa något till någon. men på senare tid så blev det bara värre och värre. så nu över jul tänkte jag att det skulle bli så skönt att åka upp till norrland och bara komma ifrån all skit. så träffade jag denna kille där uppe som var rolig djup och spännande. vi kunde sitta uppe hela nätter och bara prata. han försökte aldrig kyssa mig utan vi kunde bara ligga och hålla om varandra hela nätter. tills en kväll då jag tog steget och kysste honom. vi mös extra mycket den kvällen. men det skulle jag snart få sota för... hans kusin, Helene, började senare tracka oss med onödiga kommentarer på facebook om att vi bara ville ligga osv. när jag bad henne, en ca 35åring att tagga ner lite så började hon att hoppa på mig med ord. sårande ord. och sa saker som var så förnedrande både om hennes kusin och mig. det var rätt sjukt med tanke på att hon har inte ett skit med saken att göra. men tack vare henne så sket sig allt mellan oss! vi pallade inte med att bli förnedrade och påhoppade så vi slutade försöka. det var så sjukt dåligt gjort av henne för hon vet ju inte ett skit om vad vi har suttit uppe om nätterna och pratat om. störda kvinna.

och för några nätter sedan någon gång före nyår så blev jag påhoppad. inte en aning vilka de var eller vad de ville. men dom ville antagligen inte ha mina pengar för dom hade jag kvar i plånboken och min mobil var kvar. fick mig nån smäll i ansiktet och i huvudet. hoppas jag kan använda detta som en bra anledning till att socialmyndigheterna kan bevilja mig en lägenhet i göteborg.

Det enda jag vill är bara att flytta börja om och må bra! är det så mycket begärt?!

jag tror inte kärleken är nått för mig. för vad jag än gör vem jag än träffar så blir det bara fel, jag fattar inte vad jag gör för fel men det känns som att det inte spelar någon roll om vem jag dejtar utan dom visar sig bara vara idioter hela bunten ändå! jag har för fan dejtat allt mellen gentelmän till badboys och alla är precis likadana. tror jag ska ta och köpa mig en dildo och vara singel för livet!